Ny termin, nya våndor. Förutom funderingar över tentor, inlämningsuppgifter, grupparbeten och uppsatser har många studenter inför terminsstarten en annan stor fundering som ligger och gnager: frågan om var de ska bo.

Bostadsbrist finns i alla delar av Sverige, i både små och stora kommuner. Ibland kan det också vara så att hyresvärdarnas krav hindrar personer från att hyra en bostad. En del krav drabbar särskilt unga eftersom projektanställningar eller tillfälliga jobb ibland inte godtas och en del bidrag i vissa fall kan anses vara för låga som inkomst för att få hyra en bostad. Skillnaderna mellan allmännyttiga och privata värdars krav skiljer sig också åt och vissa godtar till exempel inte tillfällig anställning, a-kassa, bostadsbidrag eller barnbidrag som inkomst.

Att inte hitta en bostad ska aldrig behöva vara en anledning till att en student måste tacka nej till sin utbildning. Studenter behöver bostäder till rimliga kostnader. Med Miljöpartiet i regering har det byggts fler studentlägenheter. Miljöpartiet jobbar också för att alla ska ha rätt till, och ha råd med, en bostad. I regeringen har vi infört ett investeringsstöd, som gör att staten är med och betalar de som bygger bostäder, i utbyte mot att de lovar lägre hyror. Regeringen har också 22 förslag för fler bostäder i ett bostadspolitiskt paket som ska öka byggandet av bostäder i hela Sverige.

Ett jämlikt studentliv med mångfald betyder att den som vill ska kunna ha rättigheten – men också möjligheten – att kunna utbilda sig och förverkliga sina drömmars yrkesval. Det finns många våndor inför en ny termin men bostadsfunderingar ska inte behöva finnas bland dessa. Det är därför Miljöpartiet arbetar för att fler studentlägenheter byggs och för att vi får fler bostäder till rimliga priser.

Alina Koltsova, ledamot i JMK

Ett mångkulturellt samhälle är roligt och viktigt att bevara och här har skolan en stor roll att spela. Att satsa på modersmålsundervisning och ge ekonomisk möjlighet till kommuner och skolor att erbjuda ordentlig modersmålsundervisning är därför väldigt viktigt. Snart börjar många skolan efter ett långt sommarlov och även den så viktiga modersmålsundervisningen är tillbaka efter sommaruppehållet.

Att ha ett helt språk är alla barns mänskliga rättighet. Att lära sig sitt modersmål ska aldrig vara den enskilda familjens val utan det ska vara samhället som ska se till att alla barn får bra modersmålsundervisning. Barnen är framtiden och vi har alla ansvar för att ge alla barn de bästa förutsättningarna att lyckas. Genom att modersmålsundervisningen sker i skolan kan alla elever få den undervisning de behöver. Sker undervisningen däremot utanför skola och undervisningstid så finns det risk att det främst är barn till engagerade föräldrar och de som har tid, möjlighet – och kanske pengar – som får undervisning. Även på skolor där huvudundervisningen sker på ett annat språk – som engelska, franska eller tyska –behövs modersmålslärare i skolan eftersom det inte är självklart att alla talar dessa språk.

Av de elever som har rätt till modersmålsundervisning är det inte alla som väljer att ta del av denna. Enligt Skolverket är det väldigt olika mellan olika kommuner men totalt i Sverige deltar 56 procent. Undervisningen är frivillig, så det finns elever och familjer som väljer bort den. Det kan bland annat bero på att många gånger börjar modersmålsundervisningen först efter att alla elever har slutat sina andra skolämnen och det betyder att i vissa skolor börjar modersmålsundervisningen efter kl. 16 eller 17. Eleverna är då trötta och hungriga och vill gå hem. Eftersom det kan vara svårt att hitta lärare på vissa orter i vissa språk kan det också göra att undervisning inte kan erbjudas.

Flerspråkiga barn i förskolan och förskoleklassen ska ha möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål. Här spelar pedagoger och lärare en viktig roll i att lyfta och uppmärksamma barnens olika språk och ha med det i vardagen. Genom sånger, lekar och sagor lyfts de olika språken med det kan också handla om att ha med sig vanliga vardagsord på olika språk. Ordet vatten eller sova kan till exempel lyftas på olika språk.

Elever i grundskolan, specialskolan, sameskolan och grundsärskolan, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan har – om vissa förutsättningar är uppfyllda – rätt till modersmålsundervisning. Elever som pratar något av de nationella minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli, romani chib eller samiska har utökad rätt till modersmålsundervisning, men det betyder inte att alla som har rätt faktiskt får undervisning. Många modersmålslärare står inför att gå i pension och brist på lärare kommer att uppstå.

I ett samhälle där flera språk pratas behöver vi satsa på modersmålsundervisning. Olika språk berikar, både individen och samhället, och här har både förskolan och skolan en viktig roll att lyfta barns och elevers olika modersmål.

Shadi Larsson,
Modersmålslärare och ledamot i JMK

Politiker. ”De där”. Strukna kläder. Struket hår. Långt bort, långt upp. Eller? Hur ser en ”politiker” ut? Vem är en ”politiker”? Vad är en ”politiker”? Nu i valet behöver vi lyfta mångfald inom politiken och bryta normerna för vem som är och kan vara politiker!

Eftersom några få personer ska representera många av oss i samhället är det viktigt att vi alla känner att det finns kandidater som för just vår talan, som är just din och min röst när beslut fattas. Demokrati bygger på att vi alla kan höras och vara representerade och politiken behöver reflektera samhället. Det är därför mångfald behövs och det är därför vi behöver arbeta mer med jämställdhet och jämlikhet, så att alla inte bara har samma rättighet utan också samma möjlighet att kunna vara politiker. Det handlar om att lyfta normer och strukturer som begränsar, att dela mer på inflytande och makt och inkludera fler.

Vi behöver också bryta normen för vem uppfattas som och kan vara politiker. Här har alla partier ett ansvar att hitta personer med olika bakgrund. Mångfald betyder att ta tillvara varje persons unika bakgrund och erfarenheter och använda dem. För den som behöver rullstol ser ofta andra utmaningar med tillgängligheten när vi planerar våra offentliga utrymmen än den som inte har rullstol i sin vardag. Det är därför olika erfarenheter av rullstolen som hjälpmedel i vardagen är något att ta tillvara.

I valet har alla partier ett viktigt uppdrag att hitta kandidater till olika uppdrag och lyfta underrepresenterade grupper. Det gör skillnad vem vi väljer att representera oss och hur vi gör urvalet. Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté ser hur politiken behöver jobba mer med mångfald och jämställdhet och lyfta politiker med olika kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Vi behöver välkomna fler in i politiken. Här kan även du som väljare ta ställning för jämställdhet och mångfald genom att tänka på vem du lägger din röst på och kryssa kandidater från underrepresenterade grupper.

Hur ser då en förtroendevald ut? Vem kan vara en politiker? Jo, det kan vara vem som helst. Det kan vara du och det kan vara jag. Politiker är inte personer långt bort och långt upp och behöver inte alls ha varken strukna kläder eller struket hår. Politiker är personer som både ser olika ut och är olika. Jämställdhets- och mångfaldskommittén ser hur mångfald i valet betyder tre saker. 1. Alla partier har ett ansvar att hitta kandidater som är olika 2. Partiernas medlemmar behöver rösta fram kandidater som är olika 3. Vi väljare kan påverka vid valurnorna genom att rösta fram mångfald.

Olika berikar - särskilt inom politiken.

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK
Nils Seye Larsen, vice sammankallande JMK

Idag är det internationella dagen för världens urfolk och såhär kan man läsa på Unescos svenska sida:

”Den 9 augusti är det den internationella dagen för världens ursprungsfolk. Ursprungsbefolkningar representerar cirka 370 miljoner människor som lever i nästan 90 länder och besitter kunskap till otroliga språk och traditioner, och har unika erfarenheter av att förena kultur och biologisk mångfald.”

Går man vidare till den engelska hemsidan kan man också läsa att urfolk utgör 5% av jorden befolkning men tillhör de 15% fattigaste.

Man kan grotta ner sig i hur mycket siffror och fakta som helst, men utmaningen är att faktiskt förstå vad det betyder. De folk som sedan urminnes tider har levt i harmoni med naturen, inte ägnat sig åt rovdrift och miljöförstörelse, som inte startat krig eller förtryckt andra, de tillhör de 15% fattigaste i världen.

I Europa har vi ett urfolk, samerna. Jag är same och det här är mina ord.

Jag har aldrig lärt mig samiska, min pappa och hans generationskamrater fick inte lära sig samiska, det var det som gällde på 30-talet när han växte upp. Men jag kunde ett ord, aajjan. Det var min farfar. Jag trodde länge att han faktiskt hette Aajjan eftersom alla sa så, vilket jag samtidigt tyckte var lite konstigt eftersom han hette Nils. Det visste jag säkert eftersom min bror heter Nils efter vår aajja. Det dröjde ett tag innan jag fick lära mig att aajja var samma som farfar/morfar. Jag träffade aldrig min farmor, men hade jag gjort det så hade jag lärt mig ordet aahka också.

Jag hade samiska skolkamrater på skolan i Staare (Östersund) men det visste jag inte förrän långt senare. Det var liksom inget man pratade om.

Idag sitter min son i England och lär sig samiska på distanskurs på Umeå universitet. Han gör det som så många unga människor gör idag, tar tillbaka sin samiska identitet steg för steg. Som så många unga föräldrar som slåss för sina barn rätt att lära sig samiska på förskolan och skolan, i en samisk miljö. Som så många unga musiker, konstnärer, författare och skådespelare som vägrar att hålla tyst, som tar plats och kräver sin kultur tillbaka. Den som vi, deras föräldrar, inte alltid har lyckats att ge dem på grund av Sveriges samepolitik under en stor del av 1900-talet.

Jag skulle kunna skriva om fördomar, rasism, politisk handfallenhet (eller undfallenhet?), rättsprocesser, orättvisor. Men det vill jag inte.

Jag vill två saker.

1)      Rikta en skarp uppmaning till riksdag och regering att på allvar ta tag i ILO169, FN:s konvention om urfolks rättigheter som Sverige inte har skrivit på. Det finns inga ursäkter längre.

2)     Rikta all min kärlek och respekt till den generation av unga samer som genom politik, kultur, synliggörande och en självklar stolthet tar för sig och kräver sina rättigheter!

Karin Thomasson, ledamot i Miljöpartiets partistyrelse och kommunalråd i Östersund

Att lyfta jämställdhet är att se de strukturer som hindrar kvinnor och män att leva jämlika liv. Det finns normer och förväntningar som begränsar oss utifrån kön. I ett jämställt samhälle har vi inte bara samma rättigheter utan också samma möjligheter.

Politiken ska återspegla samhället. Det betyder att det precis som i samhället behövs bredd och mångfald bland partiernas förtroendevalda. I de listor som finns till höstens val i kommunerna ser verkligheten annorlunda ut: det är fortfarande männen som dominerar. Listorna återspeglar därmed inte att nästan varannan svensk är kvinna och varannan är man. När vi tittar på jämställdhet inom politiken behöver vi också studera vilka positioner politikerna har och även här har vi en väg kvar till jämställdhet. Det är fortfarande männen som är överrepresenterade på de tunga uppdragen inom t.ex. kommunpolitiken och i kommunala bolag. Om vi fortsätter att väga in fler sidor än kön, såsom ålder, utländsk bakgrund och funktionsnedsättningar, ser vägen till jämställdhet och mångfald än längre ut.

I september är det val och du, jag och alla andra har möjlighet att påverka. Förutom att välja parti kan vi välja representanter, de politiker vi vill ska väljas. Vi kan då välja att lyfta fram kloka kvinnor genom att kryssa jämställt.

Genom att synliggöra strukturer, normer och förväntningar som begränsar och ger oss olika mycket makt och inflytande beroende på vilket kön vi har kan vi få inte bara en jämställd politik utan också ett jämställt samhälle. Vi behöver lyfta frågan om vem det är som i praktiken får möjlighet att bli politiker i Sverige idag, dels genom hur vi värderar kompetens och erfarenhet efter kön och vilka kandidater vi väljer att stötta och lyfta fram. I valet kan vi välja att kryssa jämställt. Som en början till en jämställd politik.

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK
Mats Dellrud, ledamot JMK

För en tid sedan pratade jag med en äldre herre som jag känt rätt länge nu. Han skojade om att det var REA och tjejkväll i vår lilla stad. Var det verkligen jämlikt att kvinnorna fick rabatt i butikerna idag och tjejkväll i Folkets Hus?

Ja, jag tycker det är rätt, sa jag, eftersom kvinnor har varit i underläge väldigt länge i vårt samhälle jämfört med männen, när det gäller höga positioner i samhället, såväl i politik som i arbetslivet och i hemmet. Det har länge varit, och är, mannen som är norm. Även om vi kommit långt när det gäller jämställdhetsfrågan, är vi inte på långa vägar färdiga.

Han kunde absolut förstå mitt resonemang, men kunde ändå inte låta bli att undra om det var så att männen var portade nu ikväll i Folkets Hus, när det var tjejkväll…

Han undrade vidare hur det var med oss som var trans? Fick vi rabatt?

Jag sa att, det beror på hur en är trans.

Mannen tillstod då att han inte riktigt visste hur det där med trans fungerar. Jag berättade att jag är transman och blev alltså tilldelad könet kvinna men upplever mig som man. En kan också vara det motsatta, om en inte är ickebinär förstås. En ickebinär person identifierar sig inte som kvinna eller man. Ickebinär är ett paraplybegrepp för de som identifierar sig som neutral, både kvinna och man, växlande kvinna eller man samt bortom begreppen kvinna eller man.

I sällsynta fall kan ickebinära personer välja. Ett exempel är inom miljöpartiet där man även bjuder in ickebinära då man arrangerar saker riktade mot män eller kvinnor.  En liten ”förmån”, jämfört med hur svårt det är för ickebinära att bli sedda, eller ens förstådda för den identitet som de har, i ett samhälle där vi delar upp allt i två kön, och där vi också förväntar oss att dessa två kön ska bilda par med sin motsats.

Mannen undrade då om jag som transman kan ändra mig när det är tjejkväll.

Rent teoretiskt kan jag ju ändra mig förstås. Men det är förmodligen lika troligt som att den person som jag talade med en dag skulle vakna upp och känna sig som kvinna och gå igenom hela den process som det innebär att komma ut inför nära, kära och hela världen. Lika troligt som att han skulle ställa sig i kö till en psykiatrisk avdelning som är inriktad på transvård och vänta tills det blev dags för ett första besök efter minst ett års väntan, lika troligt som att densamme skulle genomgå hormonbehandling och eventuella kirurgiska åtgärder och sen ansöka om byte av juridiskt kön. Bara för att få åtnjuta fördelen av att vara kvinna för en dag och sen ångra sig den nästa.

Man skulle kunna tro att jag är upprörd. Men det är jag inte. Inte jättemycket. Jag inser att frågorna inte grundar sig i illvilja, utan i okunskap.

Jag har stött på resonemangen rätt många gånger nu, bland annat när regeringen presenterade en inriktning för en modern könstillhörighetslagstiftning, som förhoppningsvis blir verklighet och underlättar för oss som är trans, dvs inte upplever oss hemma i det kön vi blivit tilldelade. Då kom kommentarerna på Facebook, om hur märkligt det skulle bli om lagen blev verklighet, då män kunde ”byta kön till kvinnor” för att bli inkvoterade i styrelser, eller hur bra det skulle bli nu när kvinnor skulle kunna byta juridiskt kön till män, och därmed få bättre lön.

De personerna var inte nättroll utan helt vanliga personer som inte hade kunskapen om vad det innebär att vara i den sitsen att en känner ett behov av att ändra sitt juridiska kön. Personer som inte reflekterat kring att allt inte ändrar sig då en människa byter juridiskt kön eftersom den stora förändringen sker i mötet med andra människor och de normer och värderingar som vi alla bär med oss. Jag skulle kunna tala i timmar om detta och jag skulle kunna skriva en avhandling.

Men detta är ett kortare resonemang med anledning av att vi firar Pride i Stockholm och med syfte att väcka tankar och funderingar, kanske en process hos någon, kanske ett stöd för en annan.

Vi som inte följer normen finns också.

Vi är i minoritet, många minoriteter.

 Vi vill också vara inkluderade och sedda.

Min dröm är att vi en dag inte längre är minoritetsgrupper som ställs emot andra minoritetsgrupper som i sin tur står emot de två majoritetsgrupperna.

Låt mig förklara:

Minoritetsgrupperna som står emot varandra och slåss om att få bli sedda är vi som är trans, vi som är lesbiska, vi som är gay, vi som är bisexuella, osv.

Majoritetsgrupperna som de små grupperna ställs emot är normativa män och kvinnor, där kvinnorna kämpar för att behandlas jämlikt. Det gemensamma med alla dessa grupper är att vi är människor. Och min dröm är att vi alla ska ses som just det – människor.

För att återkomma till där jag började min historia, faktiskt var inte männen portade på tjejkvällen och faktiskt fick männen också åtnjuta rabatten i butikerna. Det där med tjejkväll var bara ett sätt att locka kvinnorna lite extra eftersom ”alla” ju vet att ALLA kvinnor älskar att shoppa… eller?

Kristian Ek, ledamot i JMK

Snart blir det fest. Nästa år fyller nämligen  föräldraförsäkringen (och jag själv!) 45 år och det är värt att uppmärksamma på flera sätt. Föräldraförsäkringen är unik i världen och ger barn och föräldrar möjlighet att vara tillsammans mer än i många andra länder där jobb och familj är svårare att kombinera. Samtidigt har vi en ganska lång väg kvar tills vi kan fira ordentligt, för trots att mammor och pappor har lika stor rätt att vara hemma med barnen så ser verkligheten annorlunda ut. Kvinnor står fortfarande för det största uttaget av föräldraledigheten. Fyra av fem dagar de första två åren tas fortfarande ut av mammor.

Ett jämställt uttag av föräldraförsäkringen är också viktigt för att dela på arbetet hemma och för att uppnå lika lön oavsett kön. Att ta hand om hem, familj och barn är obetalt och speglar sig i lägre inkomster både under arbetslivet och senare i pensionen för kvinnor. Att ta ut lika mycket föräldraledighet ger också båda föräldrarna lika möjlighet att få mer tid tillsammans med barnen samtidigt som barnen får umgås med båda sina föräldrar lika mycket. Att vara hemma med sina barn är en fin och viktig möjlighet som fler föräldrar bör ta del av.

Vi har en bit kvar till ett jämställt uttag av föräldradagar men efter snart 45 år är det också dags för en mer modern föräldraförsäkring. Det finns familjer med fler än två föräldrar och det finns också andra vuxna i barns närhet än enbart föräldrarna.

Miljöpartiet vill se ett jämställt föräldraskap och dela föräldraförsäkringen i tre lika stora delar där vardera juridiska föräldern tar var sin del och den tredje delen kan fördelas fritt dem emellan eller överlåtas till andra vuxna som står barnet nära.

Idag uppmärksammar vi alla föräldrars dag och nästa år kan vi hylla föräldraförsäkringen som fyller 45 år. Men fira på riktigt kan vi göra först när den är jämställd och modern. Vi behöver en modern föräldraförsäkring där inte modern tar merparten av föräldraledigheten och där vi är fler som är hemma med barnen oavsett kön.

Vilket firande vi skulle kunna ha om fler såg hur fint och intressant det är att vara hemma med sina barn! Själv funderar jag på att fira min 45-åriga födelsedag nästa år med familjen - det känns mysigt tycker jag.

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

Alla vi som levt/lever med en del av oss djupt i det fördolda påverkas naturligtvis av det. I mitt fall har en stor del av mig varit gömt väldigt djupt och jag har strävat efter att hålla det så. Först för att jag inte förstod att det var möjligt alls att vara som jag. Född i en kropp som utvecklades åt det rakt motsatta mot och visade upp sig mot omvärlden på ett sätt som gick tvärt emot hur jag upplevde mig på insidan. Dessutom homosexuell, vilket var mer känt då jag växte upp, men inte lika accepterat som nu. Jag är född 1968 i en småstad. Att vara trans fanns inte i min begreppsvärld och om det gjort det hade säkert inte kombinationen av detta och min sexualitet gjort saken lättare att greppa för mig eller för min omvärld.

För mig har det inneburit att jag fogat mig och iklätt mig en roll som passat väl med samhällets normer, och jag har lyckats rätt väl, tror jag. Priset har varit låg självkänsla och ångest, som också behövt gömmas, naturligtvis. Jag skriver och talar om detta ofta nu. Vartefter jag sätter ord på det, inser jag att vi alla är påverkade i olika grad av krocken mellan vår identitet och det som samhällsnormen tillskrivit oss. Även de som är till synes helt ”normala” kan ibland fundera kring hur de blev som de blev... och hur mycket de anpassat sig efter uttalade och outtalade förväntningar. 

Jag tänker att allt som inte skadar oss själva eller andra borde vara okej, men inser att det är lättare i teorin än i praktiken. Därför är det viktigt att våga prata med och lyssna till varandra.

Jag tänker på alla barn och ungdomar som växer upp i vårt vackra land och hjärtat blöder över statistiken som visar hur dåligt många av dem mår. Identitet är något oerhört viktigt och som vi söker extra mycket under vår uppväxt och våra tonår. Jag tänker på att mycket är bättre nu, med ett samhälle som är mer öppet, men att en del är lika svårt och ibland kanske svårare. Det går helt enkelt att konstatera att samhället förändras. Det som är den stora utmaningen nu är möjligen att trots att tillgången till information är större nu, så är den också svår att sortera. Vuxenvärlden har ett ansvar att fylla när det gäller våra barn och unga. Framförallt behöver alla som möter barn och unga – och för all del människor generellt – tänka på att tala inkluderande, att ta reda på hur detta kan göras, tala öppet om, inte bara det som är normen, utan se till att inkludera oss alla, utlandsfödda, kvinnor, män och ickebinära, människor med olika funktionsvariationer, olika könsuttryck, könsidentiteter och sexuella läggningar. Visa öppet att det är okej att inte falla inom den snäva ramen. Synliggör normerna som påverkar oss, så att dessa också går att diskutera och ifrågasätta.

Den här veckan färgas huvudstaden av regnbågens alla färger då Pride inleds. Frågor om identitet, normer och allas rätt att vara lyfts i diskussioner, debatter, seminarier och samtal. Jag är glad över att vara del av ett parti som ständigt lyfter frågor om normer och alla människors rätt att vara – och bli – det vi själva vill. Att vi pratar om vad identiteter gör med oss och hur vi kan diskutera och ifrågasätta de normer som finns i samhället.

Kristian Ek, ledamot i JMK

Vi ser hur nazister vill ta mer plats. Vi ser hur de utmanar vårt samhälle och ett Sverige där vi har rätt att älska vem vi vill. Vi hör hatiska ord, samtidigt som ord om kärlek och allas lika rätt ibland inte uttalas av rädsla för den egna säkerheten. Detta hände bland annat när RFSL Ungdom ställde in sin närvaro i Almedalen efter att nazister fått tillstånd att manifestera i området. För hbtq-rörelsen har attacker, hot och våld alltid varit närvarande, så rädslan är befogad.

I Almedalen svarade det öppna samhället med att rekordmånga slöt upp i Mångfaldsparaden. Men utmaningarna kvarstår. Snart inleds EuroPride och nu – kanske mer än någonsin – behöver vi stå upp för allas lika rättigheter, värde och demokratin!

Att kunna uttrycka sig och vara som en är, är inte självklart överallt i världen. Den senaste tiden har det också blivit tydligt för flera att det finns grupper och organisationer som arbetar mot allas lika rätt även här i Sverige. Dessa gör skillnad på oss, bland annat baserat på vår sexuella läggning, vårt kön och om vi har könsöverskridande identitet eller uttryck. De gör också skillnad på oss beroende på sådant som vår etniska tillhörighet, tro och funktionsförmåga.

Att vi har mångfald och frihet är grunden i det samhälle Miljöpartiet vill ha och arbetar för. Miljöpartiet vill att alla människor ska ha lika möjligheter och rättigheter oavsett kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning. Föräldraförsäkringen bör anpassas så att den passar alla familjer, oavsett om barn växer upp med en, två eller flera vuxna. Vi vill anpassa familjepolitiken så att den blir könsneutral samtidigt som rättigheterna för stjärnfamiljer stärks.

Nazister hotar det samhälle vi lever i, liksom de hotar, hatar och trakasserar oss som inte är som de vill. Men ju mer de hotar, desto fler blir vi som höjer vår röst för det öppna samhället där var och en får vara den hen är. Genom sina trakasserier sätter de ljuset på hur viktigt det är att stå upp för lika rättigheter. För det samhälle de vill ha vill vi inte ha för någon.

På EuroPride får vi återigen tillfälle att stå upp för alla människors rätt och frihet att uttrycka sin kärlek, sexualitet och identitet. Och visa att vi aldrig viker från det.

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

Kristian Ek, ledamot JMK

Rejn Karlgren ledamot, JMK