Blogg
Det händer inte i Sverige - eller hur?
De flesta känner till Kristallnatten som inträffade i Tyskland mellan 9 och 10 november 1938. Många räknar det som starten för de förföljelser människor med judisk bakgrund utsattes för under Hitlers styre. Trots att vi idag vet vad som hände under 1930- och 1940-talet, så ökar antisemitismen. Det blir tydligt i den andra undersökningen om diskriminering av och hatbrott mot judar i EU som European Union Agency for Fundamental rights genomförde 2018. 89% av personerna med judisk bakgrund upplever att antisemitismen ökat i deras land under de senaste fem åren. Det är inte bara antalet hatbrott, utan en påverkan av vardagslivet med förolämpningar, diskriminering och utsatthet på sociala medier. Många tänker att den ökade antisemitismen inte finns i Sverige, men tyvärr gör den det. Jag skulle vilja påstå att i samma takt som de politiska sympatierna blivit allt mer konservativa och högerpopulistiska, så ökar antisemitismen, rasismen, islamo-, homo- och funkofobin precis som den gjorde på 1990-talet. När jag flyttade till en ny stad, så visste jag inte att min vardag skulle påverkas av att NMR (nordiska Motståndsrörelsen) så aktivt och öppet skulle utsätta oss som inte tillhör normen med sitt hat. Bostadsområdet översållades med kränkande och hotfulla budskap. I den del av området jag bodde klistrades det upp dekaler med funkofobiska budskap. I andra delar sattes det upp homofobiska, rasistiska eller antisemitiska budskap, beroende på vem de ville utsätta för hot. Till slut blev detta ständiga hat en bidragande orsak till att vi redan efter ett halvt år valde att flytta från staden. Även om obehagliga och lite diffusa hot som dekaler påverkar dig, så är hatet på sociala medier ett ännu större problem. Dekaler kan vi hjälpas åt att få bort, men de budskap som publiceras på nätet är nästan omöjligt att få bort. Om du komenterar att det som skrivs t ex är antisemitiskt, homofobiskt eller är helt eller delvis osant av annan orsak, så möts du av en storm med kommentarer ”Vi har yttrandefrihet i Sverige!”. Vi blir alltfler som inte längre orkar kommentera det hat som sprids på nätet och istället slutar läsa inläggen. Men det betyder också att alltfler osanningar och diskriminerande kränkningar står oemotsagda och blir till sanning för en del personer som läser det. Fast vi har yttrandefrihet, så måste alla inse att det ger dig inte frihet att yttra vad som helst! Mats Dellrud (Miljöpartiets Jämställdhet- och mångfaldskommitté)
|
#metoo i vardagen – kampen går vidare
15 oktober uppmärksammar vi #MeToo-dagen och MeToo-rörelsen som nu pågått i två år. Men hur har #MeToo påverkat vardagen och gör den någon skillnad? En del av er reagerar kanske på och känner er provocerade av att jag som man skriver om #MeToo och tänker att ”ska männen till och med ta över #MeToo från kvinnorna”! Men jag är övertygad om att jag som man är en viktig del för att påverka andra män att fundera på vad de egentligen håller på med och att de rannsakar sig själva och förhoppningsvis ändrar sitt beteende. Det finns verkligen en orsak till att #MeToo rörelsen behövs och gör skillnad. Det är också viktigt för mig som man att visa för de alltför många utsatta kvinnor att det finns män som står vid deras sida och tycker att sexuella trakasserier är vidriga. Många är vi som ibland känner en viss tröstlöshet, när vi till exempel på vår arbetsplats eller vid andra samtal under de senaste två åren ofta får höra mestadels män yttra:
Eller
Ibland får jag lust att säga till dem att:
Ändå gör jag det aldrig. Kanske beror det på att jag är just ”politiskt korrekt” och har svårt att använda vissa uttryck och försöker undvika att såra eller nedvärdera någon annan. Eller beror det på att jag är feg och vill undvika konfrontationer? Så är det inte – utan jag har landat i att det fungerar det bättre att säga ifrån på ett mjukare sätt och få personen att istället tänka till själv och reflektera över vad hen sagt. Andra tycker det är bättre att säga ifrån på ett tydligt - och som jag uppfattar det hårdare sätt och kan tackla högljudda och ibland obehagliga diskussioner. Oavsett vilken metod en använder, så tror jag det viktigaste är att du på ditt sätt varje dag försöker påverka din omgivning och arbetsplats, så att ett jämställt och jämlikt samhälle blir en självklarhet. En viktig del är att fler män behöver lyssna, och fokusera på att kvinnors berättelser får ta plats och leder till förändring. Det är oerhört viktigt att LYSSNA på kvinnors egna upplevelser. Läs inte bara de berättelser som slås upp stort i media, utan inse och förstå vilka trakasserier som kvinnor och tjejer i din närhet utsätts för kanske dagligen i sitt vardagsliv! Därför behöver #MeToo rörelsen och kampen för ett jämställt samhälle gå vidare och alla oavsett könsidentitet måste vara en del av den. I det arbetet är vi i Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté en pådrivande faktor. Vi kommer fortsätta kämpa för att bygga ett jämställt samhälle fritt från sexuellt våld och trakasserier! Mats Dellrud (Miljöpartiets Jämställdhets- och Mångfaldskommitté) |
Internationella dagen för äldre 1 oktober
Tjänstepensionens dag 27 september
Barns psykiska hälsa sätter tonen för vuxenlivet
Att vara vuxen och lida av psykisk ohälsa är obehagligt. Att vara ung och lida av psykisk ohälsa är än mer obehagligt. Därför är det viktigt att ha i åtanke om hur det är för unga med psykisk ohälsa, och därför är just punkt 63 i Januariöverenskommelsen extra viktigt att tänka på. Alina Koltsova (MP) Ledamot i JMK med ansvar över diskrimineringsgrunden Ålder |
Alla pensionärers dag 21 augusti
På Alla pensionärers dag 21 augusti vill jag uppmärksamma pensionärers behov i Sverige. Alla pensionärer lever inte under samma ekonomiska förhållanden. För att förbättra för pensionärer i allmänhet och de svagaste i synnerhet, har Riksdagens pensionsgrupp utarbetat förslag som höjer pensionen en del från och med 1 januari 2020. Då räknas även en aktiv ansökan om bostadstillägg. Gränsen för att få detta tillägg är fortfarande förskräckande låg. För så kallade fattigpensionärer är den disponibla inkomsten runt 10 000 kronor efter skatt, och där är inte bostadstillägget medräknat. Men det finns fler områden än pensionen att lyfta och diskutera gällande pensionärer. För multisjuka äldre är det ofta svårt att få en adekvat diagnos om inte den äldre ”står på sig”. Akutmottagningarna är ofta ”sista utvägen” för den som inte blir lyssnad på. Hemtjänsten utgör en brokig karta på vilka insatser som den äldre ”får” eller kan köpa sig till, beroende på vilken kommun den äldre råkar vara bosatt i. Äldreboenden varierar också ofta i kvalitet, av samma anledning. Det finns skräckexempel där nattfastan kan vara så lång som 17 timmar, med eventuell undernäring som följd. Allt är dock inte nattsvart. Ett kärt och välkänt exempel är Dagny Carlsson, 107 år. Hon har kurser för pensionärer i handhavande av moderna iphones, har jag sett på TV. En annan ovedersäglig upplysning, är motionens betydelse för välbefinnandet. Och då menar jag inte intensivträning på gym, utan enkla men raska promenader eller rörelseövningar som avbrott till stillasittande. Det kan motverka både stroke och demens. Problemet med ofrivillig ensamhet är nog mest utbrett i våra tätorter. Där bidrar Röda korset, kyrkorna och flera pensionärsorganisationer med goda exempel och förslag på hur isoleringen kan brytas. I de flesta kommuner finns ett Pensionärsråd som tillvaratar äldres specifika intressen. De utgör en direkt kontakt med politikerna som fördelar pengar ur den kommunala budgeten för olika behov för gruppen pensionärer. Det finns även regionala pensionärsråd som gör ett bra jobb för att uppmärksamma pensionärers livsvillkor. Slutligen vill jag återgå till pensioner och avslutningsvis nämna något om jämställda pensioner. Sverige sticker ut något, bland våra nordiska grannländer, med att ha långt kvar till att uppnå just jämställda pensioner. Politiker menar att arbetsmarknadens parter är bäst på att åstadkomma en förändring. Min mening är att lagstiftning är ett mer effektivt sätt att snabbare uppnå detta. Med den takt som förändringen sker idag, tar det cirka 100 år innan jämställdheten är ett faktum. Vi har fortsatt en hel del att arbeta med. Jan Rydén (MP) |
Klimatet väntar inte på att vi unga ska bli äldre
Idag är det internationella ungdomsdagen, en dag som utlystes av Förenta Nationerna år 1999 i syfte att uppmärksamma de utmaningar och problem som dagens unga i världen står inför. Det kan faktiskt jämföras med internationella kvinnodagen 8 mars, eftersom den dagen är till för att belysa kampen för kvinnors rättigheter. Likaså är 12 augusti en dag för att belysa kampen för ungdomars rättigheter världen över. Jag tänkte ägna dagen åt att upplysa om vikten att ta ungdomens röst på allvar i klimatfrågan. När jag gick med i Miljöpartiet så var det flera i min omgivning som fnyste och sade “typiskt er unga! Du kommer komma på bättre tankar när du blir äldre!”. På den tiden var jag lika gammal som Greta Thunberg är idag. När jag flera år senare gick in i den lokalparlamentariska politiken här i Arvika var det några som berättade att jag hade alla kvalitéer men ett väldigt stort hinder, förutom att jag var en kvinna med utländskt påbrå. Detta hinder var att jag var “för ung”. Min ungdom gjorde alltså enligt dem att det inte spelade någon roll hur vältalig, påläst och driven jag var, eller att jag var färdigutbildad arkivarie, jag var fortfarande för ung för att tas på allvar. Som tur var lät jag inte det knäcka mig. Det fanns så många fler som begrep att ålder inte är något en människa kan hjälpa att hen har. Till ålderisterna som klankade och klankar ner på mig har jag bara en sak att säga; visst är jag ung nu, men det går över. Klimatet väntar inte på att vi unga ska bli äldre. Alina Koltsova (MP) Ledamot i Jämställdhets- och mångfaldskommitté |
Assistansens dag 4 juni
När LSS infördes 1994 beskrevs det som en islossning. Personer med omfattande funktionsnedsättningar gick från att tidigare ha varit beroende av sina anhöriga alternativt varit stationerade på omsorgsboenden till att istället få chansen att delta fullt ut i samhället. Den då nya lagen innebar också en strukturell maktförskjutning från ett samhälle där funktionshindrades frihet låg i någon annans händer till ett samhälle där individen fick ha makt över sitt eget liv oavsett funktionalitet. På många sätt kan inrättandet av LSS liknas vid reformer som exempelvis att ta bort sambeskattningen, införa ökad barnomsorg och andra reformer som under 1970-talet bidrog till att många kvinnor kunde etablera sig på arbetsmarknaden istället för att vara begränsade till en roll som hemmafru. Precis som att den kampen för kvinnors rättigheter fortskrider än idag och där den feministiska rörelsen vill ta nästa steg för jämställdheten, på samma sätt måste också kampen för funktionshindrades rättigheter fortsätta på ett sätt som innebär att man tar nästa steg. När man läser media är det lätt att få uppfattningen att alla personer som tidigare haft rätt till assistans har blivit av med den. Visst är det också många som har blivit det, men det är också många som inte har blivit av med sin assistans. Den senare gruppen glöms lätt bort i det mediaklimat som råder. För bara för att man har rätt till tillräckligt många assistanstimmar betyder inte det att livet är en fröjd. Sanningen är den att även inom assistansen finns det stora problem. Många assistansbolag uppger att det är svårt att rekrytera till yrket och omsättningen bland de som jobbar är hög. Enligt branschorganisationen Vårdföretagarna kommer det saknas cirka 8000 personer inom yrket år 2026. Lägg där till att branschen blivit ett lockbete för kriminella organisationer som utnyttjar assistansersättningen istället för att pengarna går till den som behöver assistansen mest, det vill säga den assistansberättigade. De allra flesta fuskar så klart inte, men dessvärre är det alldeles för många som gör det. På liknande sätt kan man även se att konflikter om assistansersättning uppstår även på andra håll. För några månader sedan rapporterade Dagens Nyheter till exempel om en kvinna med omfattande funktionsnedsättningar som blivit föremål för en infekterad konflikt mellan ett assistansbolag och hennes anhöriga kring vilka behov hon egentligen hade i sitt dagliga liv. De anhöriga menade att de var mest lämpade att jobba som assistenter åt henne och bytte därmed bolag, medan assistansbolaget menade att personen i fråga inte ville ha och göra med sina anhöriga och att det bästa sättet att uppfylla den viljan var om hon var kvar som kund hos dem. Liknande exempel finns på flera håll i landet. Vilka som har rätt i sådana konflikter är ofta svårt för politiken och det omgivande samhället att avgöra, men vi kan konstatera att detta också urholkar LSS. Lagen skapades för att bidra till inkludering och mänskliga rättigheter, inte för att personer utan funktionsnedsättning ska bråka om pengar. Miljöpartiet gick till val 2018 på att LSS ska säkerställas så att dess ursprungliga intentioner kan uppfyllas. Detta innebär enligt vår mening inte bara att man ska ha rätt till det stöd man behöver. Man måste också få förutsättningar att kunna förverkliga det stödet. Därför behöver yrket personlig assistans uppgraderas och professionaliseras så att fler söker sig till yrket. Utbildning och att motverka fördomen om att yrket är vårdyrke, och inte ett yrke inom förvaltning av mänskliga rättigheter som det egentligen är, kan vara två verktyg som kan locka fler till yrket. Vidare måste rättsväsendet ta hårdare tag mot oseriösa assistansbolag och kriminella aktörer samtidigt som vi behöver fler incitament för att säkerställa att även anhöriga verkligen tar den assistansberättigades bästa i fokus när man är involverad i dennes assistans. Ytterst är detta en fråga om livskvalité. Bakom varje vakant tjänst, kriminell aktör och ekonomisk konflikt finns en människa som vill förverkliga sina drömmar och leva ett liv i frihet. Därför vill vi i Miljöpartiet sätta människan i centrum för utformningen av assistansen. Det är ett sätt att ta nästa steg i utvecklingen för funktionshindrades rättigheter. För man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt. Den svenska kvinnorörelsen kämpar för att motverka hedersförtryck och en traditionell syn på kön inom vissa extremt patriarkala kulturer och miljöer, samtidigt som man också kämpar för att fler kvinnor ska kunna ta nästa steg och kunna etablera sig i bolagsstyrelser och andra maktinstanser i samhället. På samma sätt måste funktionsrättskampen kunna ske på fler håll. Samtidigt som vi kämpar för att fler ska få det stöd man behöver, måste vi också kämpa för att förbättra kvalitén inom assistansen. För ytterst kommer personer med funktionsnedsättning bara kunna bli en del av samhället på riktigt om det är lätt att rekrytera assistenter samtidigt som man slipper bli reducerade till ekonomiska objekt. Tiemon Okojevoh (MP) |
Det blåser hårda vindar i Europa
Det är snart dags för val till Europaparlamentet och miljöfrågan har äntligen fått den plats den förtjänar i debatten. Planetens välmående är ödesfrågan som vi inte kan blunda för. Men det finns också andra skäl till att tänka över vilken röstsedel som hamnar i urnan 26 maj. För just nu blåser det verkligen hårda vindar i Europa.
Vi ser ett Europa som stänger gränserna för människor på flykt undan krig och terror. Vi ser hur rörelser som vill begränsa kvinnors bestämmande över sina egna kroppar stärker sina positioner och vinner allt mera mark. Vi ser hur klimatet kring HBTQ-personer hårdnar och HBTQ-personers rättigheter stannar av eller inskränks. Vi ser lagförslag från etablerade partier som får håret att resa sig i nacken. Vi ser åter hur nazister marscherar på våra gator. I en sådan tid ska vi vara glada och stolta över att vi lever i ett så öppet och demokratiskt samhälle som Sverige. Visst har vi mycket kvar att göra för HBTQ-personers rättigheter även i vårt land men på det stora hela är vi långt framme jämfört med många andra länder även i EU. I Polen har exempelvis regeringspartiet Lag och Rättvisa identifierat en ny fiende i denna valrörelse. Det var bara några månader sedan som dess partiledare kallade en deklaration för HBTQ-personers rättigheter för ”farlig”. Samma tendenser kan vi även se i andra EU-länder där högerextrema partier kommit till makten, däribland Ungern. Det är även ett faktum att i drygt hälften av EU:s medlemsländer är det fortfarande förbjudet att ingå samkönade äktenskap och i flera länder är det till och med reglerat av grundlagen. Med andra ord blir det mer och mer uppenbart varför detta EU-val är viktigare än någonsin för att skydda HBTQ-personers rättigheter. Vi får inte gå tillbaka till det som skedde i 30-talets Tyskland och som EU bildades som motpol gentemot. Vi gröna vill se ett EU som utvecklas framåt även för HBTQ-personer och det är bland annat därför som vi i detta val har mänskliga rättigheter som prioriterad fråga. Det ska vara en mänsklig rättighet att kunna leva med vem en vill även i EU och därför vill vi i Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté, idag 17maj på Internationella dagen mot homofobi, bifobi och transfobi, uppmana er alla att gå och rösta i EU-valet. Lägg din röst på ett Europa för alla oavsett sexuell läggning. Lägg din röst på Miljöpartiet. Rejn Karlgren (MP) Ledamot i Jämställdhets- och mångfaldskommittén Tiemon Okojevoh (MP) Ledamot i Jämställdhets- och mångfaldskommittén |
Ledarhunden - ett levande hjälpmedel och en trogen vän!