Jag heter Kristian Ek och jag vill tala om att tala i egen sak.

Jag tillhör en minoritetsgrupp och har fått frågan och påståendet från flera olika håll, att det kan vara bättre att personer som tillhör en minoritet kanske inte ska tala i egen sak, att det är mer trovärdigt om en person som tillhör majoriteten talar i minoritetens sak. När jag fick frågan första gången svarade jag skarpt.

Då blev jag kallad huggorm.

Jag tycker att det är ett problem om minoriteter inte får tala i egen sak. Vem kan tala om upplevelsen bättre än den som har den? Om en får tala i egen sak utgår jag från att en är mer intresserad av att göra detta. Naturligtvis är en inte per automatik kunnig i allt som har med saken att göra men det går att lära sig. För mig är det bäst om en talar i egen sak och läser på, sen underlättar det om andra backar upp. Det är exempelvis viktigt att kvinnor talar i egen sak och att män lyssnar, backar upp och tar sitt ansvar. Det är viktigt att personer med olika funktionsnedsättningar talar i egen sak och att personer utan funktionsnedsättning, eller just den funktionsnedsättningen, lyssnar och backar upp och tar reda på hur just de kan underlätta. Det är viktigt att de som tillhör normen, majoritetsgruppen också inser att de ofta talar i egen sak utan att ens reflektera över detta.

Jag är transperson och homosexuell och kom ut 49 år gammal efter att ha gömt en stor del av mig själv så länge jag kan minnas. Nu talar jag i egen sak om min upplevelse och jag läser på för att bli klokare och för att förstå vad som behövs för att göra livet enklare för mig och andra i liknande situation.

Jag kan aldrig se att det är en nackdel att den personen som talar om en sak har anknytning till frågan. Jag skulle tvärtom vilja veta vem personen som talar är och varför hen är intresserad av just det ämnet. Det är alltid intressantare att lyssna om en känner till kopplingen och det är alltid lättare att hitta en förebild om man vet vem personen som talar är.

Genom att vi alla får tala i egen sak och dela med oss av våra olika erfarenheter så får vi ett samhälle där olika röster hörs. I mitt engagemang för Miljöpartiet är jag med i partiets jämställdhets- och mångfaldskommitté för att kunna lyfta även denna fråga. Att vi alla ska få höras utifrån vilka vi är som individer och tala för vår egen sak.

Kristian Ek, ledamot i JMK

Har du någon gång fått höra påståendet att det är bäst att elever med annat modersmål än svenska lär sig svenska språket och inte har modersmålsundervisning? Inget kunde vara mer fel. Det finns nämligen inget motsatsförhållande mellan svenska språket och annat modersmål. Det är tvärtom så att det ena stärker det andra. Modersmålsundervisning är viktigt för flerspråkiga individer och forskning visar på positiva samband mellan elevernas läsförståelse både på modersmålet och svenska språket och med elevernas betyg. Regeringens utredning om modersmålsundervisningen och studiehandledningen på modersmål i Sverige är därför bra och välkommen.

Med språk får vi möjlighet att kommunicera. Vi kan ge och få information, vi får kontakt med det som skett tidigare eller det som kommer att ske i framtiden. Vi kan få kunskap, hitta lösningar, fantisera, få mänsklig kontakt, komma ihåg saker, sätta ord på känslor, planera våra och andras aktiviteter, samarbeta, påverka och påverkas. Modersmålet har stor betydelse för en elevs språkliga, känslomässiga sociala och intellektuella utveckling och framgång och det är viktigt att både de flerspråkiga barnen, deras föräldrar, skolan och samhället vet och förstår detta och ser till att barn kan behålla och utveckla sina modersmål. Två- och flerspråkiga elever ska uppleva att de kan tala, förstå, skriva och läsa sitt modersmål och känna till sin kultur.

Innan barn i Sverige hade rätt till modersmålsundervisning och studiehandledning var eleverna tvungna att klara sig utan hjälp och stöd. För elever med annat modersmål än svenska kunde det vara svårare att klara skolan och en del hoppade därför av i förtid. Många elever lärde sig heller inte sina modersmål ordentligt och hade svårare att kommunicera med familjen och släkten. Att lära sig skriva på modersmålet kunde också bli en utmaning när inget stöd gavs i skolan.

Idag vet de flesta att det är viktigt att flerspråkiga elever får undervisning i sitt modersmål och får studiehandledning av en modersmålslärare. Som modersmålslärare upplever jag också att det är viktigt att en flerspråkig elev känner att hens språk och kultur är viktiga och accepterade eftersom det kan göra att eleven känner sig trygg och får bra självkänsla. Att kunna kommunicera med människor från sitt eller sina föräldrars födelseland och känna till landets kulturella särdrag stärker eleven.

En elev som kan sitt modersmål kan också bli en bra representant för Sverige i de länder språket talas och hos de organisationer och personer som kan tala, skriva, läsa och förstå språket. Precis som med svenska räcker det inte att en elev använder språket hemma med sina föräldrar. Alla behöver ha undervisning för att bli starka i sina språk. Språk berikar och för olika språks utveckling i Sverige är modersmålsundervisningen i skolan oerhört viktig!

Shadi Larsson
Modersmålslärare och ledamot i JMK

I mitt förra inlägg här på bloggen berättade jag om hur det är fler män i politiken än kvinnor.

Inlägget blev väldigt passionerat märkte jag, inte bara för att jag skulle gå igång på statistik, men för att jag levt detta. Jag har upplevt detta, jag ser det här hända gång på gång.

Vi stärker män med makt och gör det svårt för kvinnor och personer från underrepresenterade grupper (personer med funktionsnedsättningar, utländsk bakgrund, unga under 30 år och äldre över 65 år) att komma fram och orka stanna kvar som politiker. När det gäller personer med olika sexualitet, könsidentitet och religion har jag inte ännu sett sådan fakta som visar att dessa grupper är extra utsatta i just politiken MEN min övertygelse är att allt som gör att du ”sticker ut” från normen, gör att du blir utsatt.

Det är väldigt många olika saker som jag upplevt och sett hända som gör att jag är övertygad om att vi sopar banan för män och utövar ett motstånd (medvetet och omedvetet) mot kvinnor.

Tyvärr är jag inte ensam om dessa upplevelser. Jag har så många vittnesmål från kvinnor från olika partier som jag bär på.

Jag tänker på…

1.       Kvinnan som berättade om hur männen i lokalavdelningen i det parti hon var medlem i gick ihop för att se till att hon skulle få en lägre placering på kommunfullmäktigelistan än vad valberedningen föreslagit.

Jag tänker på…

2.      Kvinnan som berättade att hon blivit sjukskriven på grund av männens beteende i det parti där hon var aktiv. Hon berättade om hur den ständiga oschyssta behandlingen mot henne och andra kvinnor och de odemokratiska metoderna som männen använde satte sina spår, inte bara psykiskt utan även fysiskt tillslut.  

Jag tänker på…

3.     Den äldre kvinnan som uppmärksammade mig på den unga mannen med makt som hade höjt rösten och sagt ”Tig kvinna!” till henne mitt under sittande möte inför alla närvarande. Hon undrade varför jag inte hade reagerat, för ja, jag var på plats.

Jag undrar än idag varför jag inte uppmärksammade vad som hände i samma rum där jag satt?

Blev jag så chockad, eller var det min vardag då så jag inte ens reagerade längre på förtryck? Är det så det blir, att tystnaden inte ens alltid är ett medvetet val, det är en försvarsmekanism som sätter in när det blir för mycket?

Jag skäms i alla fall för att jag inte hade fattat då det jag med kristallklar skärpa ser idag.

Vi sopar banan för män med makt, underlättar, stöttar, upphöjer medan vi tyvärr i många fall inte ens ser kompetens hos kvinnor och andra underrepresenterade grupper. Vi förbiser kvinnor i valprocesser, vi känner oss manade att välja män men ”tvingade att kvotera” kvinnor trots att varenda sund person vet att kompetens inte sitter i kön.

#Metoo var det tillfället då vi fick tystnaden om sexuella trakasserier att hävas men tyvärr är vi fortfarande tysta om hur kvinnor behandlas när vi utmanar om makt och inflytande.

Att fördela makt och inflytande jämställt är extremt viktigt för demokratin, att alla ska ha en schyst chans att kunna bli och vara en del av utformandet av de samhällen vi lever i. Världen är ojämställd inom de flesta områdena och ett sätt att rätta till det är att se till att de med makt och inflytande utses jämställt. Förstå mig rätt: inte alla kvinnor är feminister tyvärr och kan jämställdhet (tänk bara på mig i exemplet ovan där jag inte hade hajat grejen än!) MEN att själva maktutövandet, beslutandet, sker under jämställda former är en förutsättning för att resten av världen ska kunna formas för alla, oavsett kön.

Hur tänker du bidra till att fler kvinnor får bli politiker?

1.       Är du själv politiker och behöver tänka på hur du sopar banan för andra? Vem stöttar du?

2.      Är du tjänsteperson och jobbar i ett Kommunhus, ett Landstingshus eller till och med i riksdagen - hur bemöter du kvinnor och män? Med samma respekt och gör ingen skillnad?

3.      Eller är du väljare och kan fundera på att kryssa fram en klok och bra kvinna i valet 2018?

#Intebaramänmedmakt är något som vi alla kan hjälpa till med att uppnå!

Det är ofta småsaker som spelar roll. Attityder, vem vi berömmer, vem vi lyssnar på. Att rösta på någon som bryter mot normer kan vara en lätt handling genom att sätta ett kryss i en ruta, men det kan göra stor skillnad i både politikens finrum och allas vår vardag.

Gör något, bryt tystnaden, nu spräcker vi maktobalansen!

Kukkamariia Valtola Sjöberg

Sammankallande

Jämställdhets- och mångfaldskommittén

Så där ja!

Nu toppar männen listorna till kommunfullmäktige och landstingsfullmäktige över hela Sverige. Vi gör alltså som vi alltid gjort – sopar banan för fler män med makt och inflytande i vårt land.

Det är inte jämställdhet!

Jag har varit med så länge nu att jag vet att det alltid kommer olika "förklaringar" och "ursäkter" från olika håll på varför det ser ut så. Här nedan listar jag ett par vanliga jag fått höra och bemöter dem. Nr 1 och 2 kan kanske tyckas höra ihop, men det är två påståenden som brukar läggas fram på olika sätt så därför särskiljer jag dessa.

1. KOMPETENS

Många brukar säga att de måste utgå från "kompetens" varvid jag undrar: menar du verkligen att ni inte tror er ha kompetenta kvinnor?!

Det är en SKYMF och oförskämt att påstå något sådant!

2. HAN ÄR BÄST

"Han var faktiskt bäst och hade mest kunskap". Det vi vet är att män får mer stöttning och förtroende från andra än vad kvinnor får. Vi alltså lyfter, hjälper och berömmer män mer än kvinnor. Det är sjukt. När ska vi börja se bortom kön och se kompetens på riktigt?! Saken är också den att vi gärna ser kompetens hos personer som är lika oss själva, vi speglar oss i de personerna och väljer gärna en sådan person. Dvs om män redan har mycket makt har de en tendens att välja varandra. Det som är synd är också att kvinnor inte alltid ser detta och inte lever i ett systerskap där vi lyfter varandra utan får kämpa för den lilla bit av möjlighet att påverka som finns och därför också spelar med i dessa strukturer där män blir valda.

3. VI HAR FÅ MEDLEMMAR SOM ÄR KVINNOR

Om ditt parti har svårt att locka kvinnor till att engagera sig behövs ett medvetet arbete för att förändra det. Ni kan inte enbart sitta och vänta på bättre tider. Målmedvetenhet behövs. HUR lockar ni fler kvinnor, vilka metoder använder ni?

4. VI VALDE EN KVINNA FÖRRA GÅNGEN

Ursäkten att ni valde en kvinna förra gången håller inte för fem öre, så den kan ni släppa på en gång. Att ens påstå att det skulle vara ett problem att välja kvinnor två gånger på raken när makt och inflytande är så ojämställt fördelat i både Sverige och världen är ett HÅN. Att påstå att ni en gång valde en kvinna och att det ska vara jämställt att plocka fram en man till nästa gång är löjeväckande. Det är inte jämställdhet. Det är omedvetenhet.

5. INGEN KVINNA VILLE STÄLLA UPP

Ville ingen kvinna ställa upp? Hur arbetar ni lokalt för att stötta alla era förtroendevalda lika mycket? Vilka tider har ni möten på, kan t ex småbarnsföräldrar komma då? Har ni samtalsklimat och arbetsmetoder som får nya medlemmar att känna sig välkomna och som gör att även kvinnor kan kandidera, eller gäller devisen att en kvinna måste jobba tusen gånger hårdare för en smula av berömmet fortfarande hos er?

Är det så att en kvinna som utmanar om makt och inflytande blir utfryst, hånad, mobbad eller tycker ni att det var coolt och bra att hon ville ställa upp – och kanske också blev vald?

Till alla partier i Sverige: Sluta ha ursäkter! Ni borde skämmas att bygga strukturer där ett kön får mer möjlighet till makt och inflytande.

Visserligen ser siffrorna bra ut för just mitt parti, Miljöpartiet, med 48% kvinnor på kommunnivå och 50% på landstingsnivå.

Vilket jag är urstolt över!

Min kommitté, jämställdhets- och mångfaldskommittén jobbar hårt för detta och det finns ett jämställdhetstänk i partiet.

Det som är viktigt är att vilja utvecklas och förbättra sig. I vårt parti behöver vi blir fler kvinnor med utländsk bakgrund, fler unga kvinnor under 30 år och fler äldre över 65 år.

För det är inte enbart kön som spelar roll utan alla diskrimineringsgrunderna!

Vem är det som får möjlighet att bli politiker i Sverige idag, i praktiken?

Jo, män.

Men det ska jag vara med och förändra!

#intebaramänmedmakt

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande JMK

Idag är det världsmiljödagen, en dag då miljöfrågor uppmärksammas världen över. För både miljön och klimatet har också jämställdhet och mångfald stor betydelse. Hur miljö- och klimatförändringar påverkar oss är olika beroende på vilket kön och ålder vi har men även om vi har funktionsnedsättningar.

Traditionella könsroller, förväntningar och handlingsmönster går igenom i vår vardag, livsstil och konsumtion och har betydelse i miljö- och klimatutmaningen. Hur vi reser och vad vi äter är till exempel kopplat till kön: kvinnor åker i högre utsträckning kollektivt medan männen tar bilen. Kvinnor äter i större utsträckning vegetariskt, männen väljer kött.
Samtidigt är det bara ungefär hälften av världens röster som hörs i klimatfrågan. På toppmöten och i miljö- och klimatdebatterna är det en majoritet män som både syns och hörs och fattar besluten om vilka insatser som ska göras.

Som så ofta är det också de svagaste grupperna i världen som drabbas hårdast av miljö- och klimatförändringar: världens fattiga och då särskilt kvin­nor och barn. Klimatförändringar gör det svårare att odla och gör att människor tvingas fly för att hitta mat eller för att krig utbryter över de små resurser som finns. Även stigande havsnivåer, översvämningar, stormar och andra extrema väderfenomen sker allt oftare och tvingar människor på flykt till följd av förändrade livsmiljöer. Även här kan vi se att våra möjligheter att fly ser olika ut bland annat beroende på ålder och funktionsnedsättningar. Barn, äldre och personer med funktionsnedsättningar är extra utsatta i en svår och stressig flykt eller har ofta inte ens möjlighet att fly utan tvingas stanna kvar i ett område härjat av kris och konflikt.

Men… miljö- och klimatfrågor ger oss också möjlighet att tillsammans for­ma ett bättre och mer hållbart samhälle. Den omställning Miljöpartiet vill genomföra leder till ett mer jämlikt och demokratiskt samhälle där fler röster hörs och är med och påverkar. Miljöpartiets jämställdhets- och mångfaldskommitté (JMK) arbetar för att alla – oavsett könstillhörighet, sexuell läggning, ålder, bakgrund eller funktionsnedsättning – ska ha samma möjlighet att påverka de klimatåtgärder vi behöver göra och höras i debatten och samhället.

Miljö, klimat, jämställdhet och mångfald hänger ihop och ger oss möjlighet att forma ett bättre samhälle. En mer hållbar, jämställd och inkluderande värld är möjlig!

Kukkamariia Valtola Sjöberg, sammankallande för Miljöpartiets jämställdhets- och mångfaldskommitté, JMK